Kan jag kompensera för bloggtorkan som varit de senaste veckorna?, tveksamt. Sorry för det. Jag tänker att jag ska skriva, men så blir det för sent eller händer annat och..ja ni vet.., nog om det.

 

Den senaste tiden har väl varit ganska bra antar jag. När våren och med den även solen, värmen, grönskan, dofter och fågelkvittrer kommer så blir ju det flesta eventuella problem liksom betydelselösa och livet leker. Härom dagen nådde temperaturen hela vägen upp till 18 grader och solen strålade, svensk sommar med andra ord, fantastiskt! Passar på att vara mycket utomhus, äta lunch i parker och vandra omkring i ännu outforskade områden, för att inte glömma fotograferandet vilket jag har blivit ganska flitig med på senaste tiden. Framförallt Ebba är otroligt entusiastisk över detta när vi är ute och går och jag tvingar oss att stanna var tredje minut för att plåta en enligt mig pittoreskt affär/hus/dörr etc etc..

 

Utelivet på helgerna flyter på även det. Oftast har jag lyxen att vara ledig minst två heldagar i veckan, vara ofta på helgen. Det har blivit en del fler besök på Les Disquaires (soul/hiphop/funk-baren i Bastille) och även en hel del på Café Universel, en fantastiskt mysig och genuin liten jazzklubb i femte arrondissemanget, som ägs av en fransman vid namn Asou som kan lite danska och hälsar på alla eventuella skandinavier med ett glatt "Wilkommen". Detta är en plats som min numera gode vän (men inte mer än så, börja nu inte få för er något..) Isak introducerat. Vi två gick dit en tisdagskväll för några veckor sedan, och jag fastnade fullkomligt för stället. Just den kvällen skulle det spelas 'Jam', vilket jag trodde innebar att det spelande bandet skulle improvisera mycket. Det visade sig däremot att det innebar att precis vem som helst, med noter och självförtroende fick ta plats på scenen tillsammans med en fast trummis, basist och pianist. Detta var något som uppdagades när den något överviktiga tanten med häng och för tajt tröja gick upp och drog en jazzlåt, bara sådär och bra dessutom. Jag tyckte att det var helt fantastiskt med alla dessa privatpersoner som med både känsla och passion sjöng olika låtar. De bara visade noterna för spelmännen, och pratade ihop sig i någon minut innan de körde igång, och de spelade både bra och samkoordinerat. Otroligt roligt att betrakta. Sedan dess har det blivit ett antal återbesök. 

 

Nu har jag endast ungefär tre veckor kvar innan jag åker hem. Det känns jättekonstigt att jag sedan har varit här i hela 7 månader, trots att tiden bitvis gått väldigt långsamt såväl som snabbt. Jag kan dock glatt konstatera att jag insett den korta tiden som jag har kvar, i god tid. Jag har de senaste veckorna börjat inse allt det fina som Paris är och vilken tur jag har som får bo här. Detta är en mycket trevlig insikt, eftersom att man ju generellt inser hur bra man har haft det först efter det att man kommit hem efter en semester. Jag kommer garanterat att sakna alla mina fina, och förvånansvårt nära vänner som jag fått, självklart också själva staden Paris, och med rätt stor säkerhet även familjen. Men än är vi inte där, och jag får se till att inte mentalt åka i förväg hem förrän det är dags. 

 

Nu efter dessa veckor har jag ju förstås många fina bilder att dela med mig av. Enjoy!