Måndag, ny vecka, parislivet rullar på. I helgen var jag och en norsk tjej från franskakursen i stan och flanerade runt lite. Vi började i Le Marais, mitt nya favvokvarter, där vi åt falafel (de godaste falafel jag ätit) och kollade i chica butiker. Le Marais ligger strax norr om Seine i "centrala" Paris och har sedan långt tillbaka varit hem till judar och gay-människor, därav de många falafelbutikerna (Israelisk mat). Vi gick på måfå runt, bl.a till Quartier Latin söder om Seine, också ett väldigt mysigt område, eller "koseligt", som man säger på norska. När det började bli för kallt för att sitta vid vattnet tog vi en café créme på ett varmt café vid Les Halles (uttalas [Lé Alle] ). Mamma Anna har förklarat för mig att Parisare aldrig dricker café au lait efter klockan 10 på dagen, så det är café créme som gäller, vilket i princip är samma sak fast med mer grädde. 

 

Nu har jag också hittat några tjejer från kursen som verkar vara i lika desperat behov av sällskap som jag, och vi planerar att göra ett kulturbesök på något Chateau (slott) inom 1 timmes radie utanför staden på lördag. 

 

På au pair fronten går det helt okej. Trivs fortsatt bra med familjen och i mitt källarutrymme. Det är synd att jag inte kan ha en blomma på rummet, den skulle nog dö en sorglig död i brist på resurser till fotosyntesen. Fortsatt även högst medelmåttig relation med Yoachim (tonåringen). Vår dagliga språkutbyten består mer eller mindre av: -Hej-Hej då-Tack-Blir det bra till middag?-Godnatt. Tragiskt men sant. 

 

I morse släpade jag med mig kameran för att kunna få en riktigt fin bild av soluppgången vid Eiffeltornet, som jag varje morgon betraktar från metron påväg till skolan, och som jag tidigare förbannat mig själv för att jag inte kunnat fånga på bild. Resultatet förgyllde min morgon. :)