Veckan som varit har gått som vanligt med jobb, lite klättring och franskaplugg. Helgen var desdå roligare, så här kommer en resumé.

 

Lördag kväll begav jag mig till baren Les Blouses Blanches (de vita blusarna) för att fira min vän Linlin, som jag lärt känna genom Daphné, och som fyllde år. Hon kommer från Kina och detta var hennes 'födelsedag i den kinesiska kalendern' (det kinesiska nyåret ägde ju rum för nån vecka sedan), medans hon i den kristna kalendern redan fyllt år. Nice med två födelsedagar tänker jag. Anyhow, vi käkade pizza och drack drinkar, och även lite fransk, supergod förstås, födelsedagstårta. När happy hour passerat och drinkarna ökat i pris åkte vi vidare till Les Disquaires, numera min favoritbar, och dansade till 70-tals soul. När dem sedan stängde vid två, tidigt för att vara i Paris, tog jag första nattbussen hem. Nackdelen med att bo så långt söderut: i säng vid 4:30. Men vi hade kul, och en svensk kille vid namn Isak som jag nyss lärt känna hängde också med. 

 

Söndag möttes jag och Ebba och gick till svenska kyrkan där det för 5 euro bjöds på afternoon tea med obegränsat antal scones. Jättetrevligt och gott. Det har blivigt lite av en rutin att gå dit på våra lediga söndagar och fika och snacka med andra unga svenskar i Paris. Dessutom är många av de närvarande också au pairer, så man få höra många roliga familjehistorier. Efter några timmar där kände vi för att göra något mer innan vi åkte hem så vi gick upp i Triumphbågen, vilket jag tidigare inte visste var möjligt, och beundrade den fantastiska utsikten. Triuphbågen ligger ju i mitten av en rondell, och ut från den strålar alla de stora gatorna likt en stjärna. När vädret är klart kan man se ALLT, och solen tittade fram en stund för oss. Vilken upplevelse! Sedan gick vi genom folkvimlet längs Champs Elysée och åkte hem var för sig.

 

En fantastisk sak hände häromdagen. Jag var hemma med Mattias en helt vanlig eftermiddag och rätt som det var uttalade Mattias de fina orden "jag älskar Alice" med en lite spontan truddilut mot slutet. "Älskar du mig?" svarade jag glatt förvånad. "Ja, fast som en kompis då, du är ju för gammal för mig." svarade han. Jag svarade glatt att jag älskar honom också..som en kompis, och lillebror ungefär. Dessa 2 minuter, eller var det kan ha varit, värmde gott i bröstet.